|
 |
|
|
|
|
BEDLINGTONTERRIERNS HISTORIA
Bedlingtonterriern är en trevlig familjehund , som till skillnad från sina avlägsna terriersläktningar har ett relativt lugnt temperament. Rasen har funnits i Sverige i över 100 år, men trots det finns det knappt 400 hundar i landet. Bedlingtonterriern härstammar från England, där den avlades fram av gruvarbetare och smeder i slutet av 1700-talet. Man ville ha en hund med bra bruksegenskaper, som var duktig på jakt, och eftersom bara de rika fick hålla sig med vinthundar, avlades man fram bedlingtonterriern genom att korsa några terriertyper med den hundar som fanns i trakten. Man korsade hundar av så kallade lurchertyp (en korsning av jakthund som man bedriver en speciell form av kapplöpning med än idag i England) med gamla terrierhundar, som var strävhåriga och kortbenta. När man nu i efterhand har försökt se vilka raser som är inblandade i bedlingtonterriern har många raser nämnts, bland annat bullterrier. Klart  är dock att aveln ledde fram till rothburyterriern, som sedan delades i två grenar och så småningom två raser, dandie diamont terrier och bedlingtonterrier. 1886 ställde earlen av Atrim ut två terrier ur samma kull, en vann dandie diamontklassen, en fick hederspris i bedlingtonklassen.
Den första hunden som fick namet bedlingtonterrier, var Young Piper, en hanhund som föddes 1825 i byn Bedlington. 1870 skrevs den första rasstandarden. Under de 70 år som gått sedan rasens tillskott, har dess utseende förändrats ganska rejält. Till en början var hunden ganska kortbent med strävhårig mörk päls. Efter några decennier hade den förändrars genom att en liten vinthundsliknande hund hade avlats in i rasen och fört med sig det som idag är några av bedlingtonterrierns bästa kännetecken. Hunden fick en välvd rygg, snabbhet och framför allt ett mjukt temperament. Från början hade man velat avla fram en hund med stort mod, eftersom intresset för hundslagsmål av stort, men med tiden ändrade man inriktning och strävade i stället efter mer sansade hundar inom rasen, vilket man fick genom det nya blodet.
Till Sverige kom rasen först 1906. Då importerades det första exemplaret, en hanhund som hette Clyde Boy, av löjtnant Hessel i Stockholm. Bedlingtonterriern blev populär i befälskretsar i Stockholm, men spred sig sedan bland landets tandläkare, då en sådan köpt en hund. Så småningom upptäckte dock även andra rasen och idag finns mellan 350 och 400 bedlingtonterriern i Sverige. Det är dock ingen överväldigande siffra och ingen vet riktigt varför rasen inte blivit större. Kanske beror det på att folk i allmänhet tycker att den ser annorlunda ut med sin speciella klippning, ofta sedd i utställningsfrisyr - något som ej är den samma som vardagens... se mer under skötselinformation & hälsa
(Textgrunden från SKBK´s hemsida)
PUDELNS HISTORIA
Pudelns hemland är Frankrike. År 1936 bildades Franska Pudelklubben som samma år utgav den första standarden (rasbeskrivning) för pudel. Här följer inledningen till pudelstandarden som i ett nötskal beskriver pudelns helhet och kynne:
"Pudeln hör till gruppen sällskapshundar. Den är en harmoniskt och proportionerligt byggd hund med karakteristisk lockig ull eller snörpäls. Pudeln är intelligent, alltid vaken och aktiv, har ett harmoniskt sinnelag samt ger intryck av elegans och stolthet. Pudelns gång är fjädrande och lätt, aldrig flytande eller långsträckt. Pudeln är berömd för sin trogna natur, sin lätthet att lära och att dresseras, egenskaper som gör den till en särskilt trevlig sällskapshund."
Pudeln ä r en gammal ras. Den uppkom troligen i sydeuropa under tidig medeltid och spreds över hela Europa. Ursprungligen användes den större pudeln som vattenapporterande jakthund, till vilket den var synnerligen lämpad med sina simhudsförsedda tassar och tjocka, feta och vattenavstötande päls samt sitt samarbetsvilliga och intelligenta kynne. För att hunden skulle kunna röra sig snabbare och friare i vattnet, klipptes pälsen på stora delar av kroppen och svansen, men runt bröstkorg och leder lämnades päls kvar för att skydda mot det kalla vattnet. Ett band i färg knöts ofta i huvudhåret för att jägaren lätt skulle känna igen sin hund i vattnet. Denna funktionella klippning är nu en av våra dagars populära utställningsfrisyrer, lejonklippningen! De mindre pudlarna klipptes också, i mycket konstfärdiga lejonfrisyrer, ett mode som var populärt på många småraser ända sedan antiken.
Gränserna mellan de olika pudelstorlekarna var flytande. Den större pudeln användes, förutom till jakt, även som dragare, tryffelletare och cirkusartist. Ända in på 1800 talet användes pudeln till jakt men efterträddes sedan av andra, snabbare och lättare raser och den stora pudeln övergick även den till att vara främst sällskapsdjur, som sina mindre bröder. Småpudlarna var högreståndshundar, framavlade genom inkorsningar med föregångare till våra dagars malteser och bichon, men på 1800 talet började man avla fram en dvärgpudel baserad på små exemplar av de större varianterna.
När pudeln kom till Sverige är svårt att datera; den fanns med i några exemplar på SKK utställningar i slutet av 1800 talet, men det stora genombrottet kom inte förrän en bit in på 1900 talet. År 1932 delades småpudlarna upp i liten pudel och dvärgpudel. Den lilla pudeln, eller mellanpudeln som den kallas fr.o.m. 1956, vad då den populäraste. Numera är det dvärgpudeln som leder i registreringsstatistiken. I slutet av 1980 talet erkändes ännu en pudelstorlek, toypudeln, den minsta av pudlarna.
(Textgrunden från Svenska pudelklubben´s hemsida) |
Historiska bilder:
    
|
|
|
Lambingtonkennel.se © 2011 | |